Välkommen till Storkprojektet!        

Start
Mål & Metoder
Organisation
Kontakt
Utvecklingsplan
Projektets historia
Årsrapporter
Hägn & lokaler
Häckande par
Friflygare
Försvinnandet
Poputveckling
Mat & Miljö
Flyttning
Flyttande ungar
Rapportera
Observationer
Bygg en plattform
Stöd projektet
Försäljning

 

  

 

Storkarnas fall och uppgång!

Även om vi inte vet hur många storkar som en gång fanns i Sverige, och då framför allt i Skåne, är storkens historia bättre känd än någon annan fågels. Gissningsvis häckade som mest 5000 par, en siffra som baseras på hur många storkar som fanns i Danmark under samma period, dvs under 1700-talet. Ändå började man inte föra statistik  förrän 1917. Detta år häckade 34 par. Från 1927 och fram tills dess att sista paret häckade 1954, räknade man antalet par varje år.

Från och med Storkprojektets start i Skåne 1989 vet vi naturligtvis också exakt hur många storkar som häckat.

Orsakerna till storkens försvinnande presenterar vi under "Försvinnandet".

 

 
Antal storkpar

Mörkblå romber är samtliga par storkar som häckat.

Som synes har vi nått upp till fler par än vad som fanns under tidigt 1900-tal. Ökningen beror främst på de fåglar vi fött upp och släppt ut som par, men vilda storkar har invandrat och börjat häcka med projektstorkar. Orsaken till att 2009 blev en dipp beror på att flera förrymda fåglar fångades in under vintern. Dessa hade häckat 2007 och 2008 men inte lyckats så bra. Dessutom fångades storkar som hade förlorat sin partner in för att placeras i "äktenskapsförmedling".

 

 
Totala antalet ungar

Antalet flygfärdiga ungar i fria bon.

De senaste årens resultat ligger åtminstone på samma nivå som under 1920-30-talet. 

 

 
Antal ungar per framgångsrikt par

Romberna visar antalet flygfärdiga ungar per par som fick ut minst en unge, dvs per framgångsrikt par.

En mängd faktorer påverkar häckningsframgången. Ytterst begränsar mängden föda som finns att tillgå antalet ungar ett storkpar lyckas föda upp. Erfarenheten hos föräldrarna påverkar hur duktiga de är på att mata och ta hand om sin avkomma. Yngre par får ofta färre ungar eller misslyckas kanske helt med häckningen. Vädret under maj och juni är också av stor betydelse. När ungarna är nykläckta kan dagar med ihållande regn göra att de fryser ihjäl. Detta kan även inträffa i slutet av häckningen då ungarna är så stora att föräldrarna inte lyckas täcka dem med sina vingar.

 
 

 
© Storkprojektet. Webbredaktör: Emma Ådahl
Senast uppdaterad 2010-02-17