Ladda ner planen som pdf:
Stor fil, högupplöst (1450K)
Mindre fil, skärmupplöst (490K)

Kvalitetssäkring

Planen här bygger på antagandet att polska och vilda ungar har ganska mycket högre flyttbenägenhet än de storkar vi hittills haft, och att det sker en spontan invandring av vilda storkar med två fåglar per år (vilket är ungefär vad som skett de senaste åren). Om man istället antar att det inte sker någon invandring alls blir den enda effekten att det tar ca två år längre att nå målet. Men om man antar en lägre flyttbenägenhet hos polska och vilda storkungar kan det få ganska dramatiska effekter. Vi kan visserligen få en stam med över 100 par med delvis flyttande avkomma, men där så få ungar verkligen flyttar att den vilda stammen aldrig växer till mer än ca 10-20 par. Detsamma gäller om överlevnaden för de flyttande storkarna är väsentligt lägre än vi räknat med.

Våra beräkningar bygger också på vissa antaganden när det gäller storkarnas häckningsframgång. Om de vilda och polska storkarna inte får så många ungar som vi räknat med, eller om det visar sig att antalet ungar per par minskar allt för kraftigt med populationsstorleken, blir det givetvis också svårt att etablera en stam så stor som vi hoppats.

Inom ramen för Storkprojektet, och anknuten forskning vid Lunds Universitet, studeras årligen stammens utveckling, och vi räknar därför med att vi har i stort sett fullständig kunskap om alla relevanta parametrar.

För att utvärdera att projektet har en rimlig chans att lyckas kommer vi att betrakta år 2010 som en kontrollstation. Har stammen då utvecklats, och planen i stort sett stämt, fortsätter vi. Om utvecklingen istället avviker påtagligt från våra förväntningar, genom att häckningsframgången eller överlevnad är sämre eller flyttningen ännu inte kommit igång, då kan det vara dags att avveckla projektet. I ett sådant läge är det fullt möjligt att fånga in alla ej flyttande storkar och donera samtliga storkar till projekt eller djurparker, inom ramen för befintliga regelverk.