|
Status i Skåne
Under den senaste tioårsperioden näst intill årlig med ett fåtal exemplar
främst i mars-april (generellt något tidigare än sträcktoppen för
sädesärlor av rasen alba).
Bestämning
Bra texter om hur man skiljer rena fåglar av de båda raserna
finns i Alström P & Mild K (2003), Pipits and Wagtails of the
World, Princeton, New York och i Ullman M (2000), Rasbestämning av
engelsk sädesärla, Calidris 29 (3):27-31
Det stora kruxet vid bestämning av
engelska sädesärlor är förekomsten av hybrider mellan alba och yarrelli.
Beroende på kön och ålder kan dessa vara mycket lika honfärgade rena
yarrelli, och hybridisering är ganska vanlig i den population av sydnorska
yarrelli som gissningsvis berör Skåne under sträcket. Det här problemet är långt i från utrett, och ovanstående källor
ger endast ganska vaga riktlinjer. I väntan på utförliga studier följer
nedan en kortfattad genomgång.
En förutsättning för att säkert kunna
bestämma honfärgade yarrelli är en korrekt ålders- och könsbestämning. En
sådan är mycket svår men med viss erfarenhet inte helt omöjlig i fält.
Börja med åldern:
- 2k-fåglar på våren/sommaren: en eller två ruggningsgränser i de större täckarna.
Om man kan se två ruggningsgränser är åldersbestämningen
klar, men det är svårt i fält. Däremot går det oftast att bedöma att
vingpennor och oruggade tertialer är kraftigt brunslitna.
- Äldre fåglar (3k+): alltid bara en ruggningsgräns i de större
täckarna. Den är otydlig, och pennor
och tertialer är ofta mindre slitna och har en mörkare grundfärg än hos 2k-fåglar.
När man har bedömt åldern kan man ibland (men
inte alltid) könsbestämma fågeln:
- 2k-honor: mycket grått på manteln
och i nacken, ofta "smutsig" panna och mycket vitt på haklappen.
- 3k+
-honor: varierande mängd grått på manteln, ofta lite grått i nacken,
ofta oskarp kontrast mellan mörk hjässa och vit panna.
- 2k-hanar:
varierande mängd grått på manteln, helsvart nacke, oftast skarp kontrast
mellan hjässa och panna.
- 3k+ -hanar: mycket begränsat grått på
manteln, helsvart nacke, skarp kontrast mellan hjässa och panna.
Tecken på att en "honfärgad yarrelli"
i sommardräkt kan vara en hybrid:
- Mörkgrå övre stjärttäckare (ska vara svarta på
rena yarrelli).
- Ljusa flanker (sotgrå på rena
yarrelli, men kan vara ljusare på framför allt 2k-honor).
- Hanlik huvudteckning (svart nacke, skarp
kontrast mellan hjässa och panna), trots att fågeln tycks vara 3k+ och
inte en 2k-hane.
- Skarp kontrast mellan svart nacke och gråsvart/mörkgrå
mantel (lik den på alba-hanar). En sådan skarp kontrast tycks ej förekomma på rena yarrelli (oavsett ålder och kön), men däremot på vissa
hybrider. Dock kan man i fält få intryck av en avgränsning mellan
helsvart nacke och mörkfläckad mantel på rena yarrelli.
- Smala vita bräm på täckare (breda på rena yarrelli, kan dock ha slitits bort på 2k-fåglar).

2k hane (överst) och 3k+ hona yarrelli, mars. Dräktmässigt ganska lika,
men den övre fågeln avslöjar sig som 2k tack vare en oruggad innersta tertial
på den vänstra vingen, och lite mer slitna handpennor jämfört med den nedre
fågeln. 2k-fågeln har vidare en utbredd rent vit panna, vilket talar för hane
(även om kontrasten mellan det vita och svarta inte är speciellt skarp).
Mängden svart på ryggen hos fåglarna är ganska typisk för respektive kön
och ålderskategori. Honan har inslag av gråa fjädrar på hjässan, vilket
sällan är fallet hos hanar. Foto: Alexander Hellquist. © Natural History
Museum, Tring, England 2002

2k hona yarrelli, april. Detta är den mest alba-lika dräkten, med
begränsat eller inget svart på manteln. Därför är en korrekt köns- och
åldersbestämning mycket viktig. Åldersbestämning är möjlig tack vare
oruggade brunslitna innersta tertialer på båda vingarna. Gråa inslag på
hjässan och begränsat svartfläckigt vitt på pannan är bra karaktärer för
en hona. Mängden svart på hjässan talar emot 2k hona alba. Notera också svarta övre stjärttäckare och mörk övergump. Foto:
Alexander Hellquist. © Natural History Museum, Tring, England 2002

7k hane hybrid alba x yarrelli,
Falsterbo Golfklubb 15 april 2005. Den här fågeln ringmärktes på Falsterbo Fågelstation som 2k år 2000
och har sedan återvänt varje år till Nabben. Den häckade åtminstone år
2004 med en hona av rasen alba. Det är en mycket lurig individ, ganska
kortvingad för en hane och med en lite honlik
huvudteckning (även om den vita pannan är relativt utbredd). På bilden kan en
ruggningsgräns anas bland de större vingtäckarna (de fem innersta är bytta). Att
de äldre oruggade täckarna fortfarande har relativt breda vita bräm är typiskt
för 3k+ fåglar - juvenila täckare är ofta betydligt mer brunblekta och har
smalare eller bortslitna bräm. Men en eventuell oruggad kvarvarande juvenil
täckare längre ut på vingen hade inte setts på den här bilden om fågeln hade varit
2k. Det visar hur svårt det är att åldersbestämma sädesärlor helt säkert i fält. Foto: ©
David Erterius

Samma fågel som ovan fotograferad som 4k i mars 2002. Handpennorna verkar
mörka, vilket indikerar 3k+. På den här bilden ses att ryggteckningen stämmer
dåligt med 3k+ hane yarrelli. Sådana kan visserligen ha gråa inslag på nedre
delen av manteln, men de är i så fall mycket begränsade . Foto: ©
Fredrik Hansson

2k hane yarrelli, Vombsjöns västra ängar 22
mars 2007. På den här pedagogiska bilden kan två ruggningsgränser bland de
större vingtäckarna (infällda i större skala i övre vänstra hörnet) ses, vilket utesluter en 3k-fågel. De tre innersta
fjädrarna, med breda vita bräm, är ruggade under förvåren/senvintern, de tre
utanför dessa är tillhör den andra generationen och är bytta under den postjuvenila ruggningen
medan de
yttersta är juvenila. Visserligen har ofta de innersta större vingtäckarna lite
bredare vita bräm än de utanför även om de tillhör samma generation, men på den
här fågeln ses att de mellersta relativt är naggade i topparna, till skillnad
från de innersta, vilket tyder på att det handlar om olika generationer fjädrar.
Också om man bortser från ruggningen pekar de bruna handpenorna och yttersta
större vingtäckarna med nästan helt bortnötta vita bräm starkt mot en 2k-fågel.
Givet åldern kan man med stor säkerhet säga att det är en hane tack vare
kombinationen
utbredd rent vit panna, avsaknad av gråa fjädrar i nacken och mängden svart på
manteln. Den har kanske lite mer gråa inslag på manteln än en
genomsnittlig ren 2k yarrelli-hane, men ligger inom variationen. Att helt
utesluta förekomst av alba-gener går knappast, men så länge dräkten i
kombination med ålders- och könskarakärer inte direkt motsäger en ren fågel bör
den kunna bestämmas. Foto:
© Mattias Ullman

Samma fågel som ovan. Här kan man också tydligt se
ruggningsgränsen mellan den tredje och andra generationens större vingtäckare. Notera de mycket breda vita brämen på de nyanlagda helt
fräscha fjädrarna. Den svarta nacken "flyter ut" över manteln och ingen skarp
gräns kan ses, till skillnad från hos åtminstone vissa hybridhanar. Foto: ©
Mattias Ullman

Samma fågel som ovan. Notera helt svart
övergump som sträcker sig upp till den mellersta tertialen. Den innersta
tertialen på högervingen tillhör den andra generationens fjädrar (den byttes
alltså under den postjuvenila ruggningen föregående sensommar), och är lite mer
sliten än de övriga som nyligen har bytts. En juvenil fjäder hade varit
betydligt mer sliten (speciellt med tanke på dess utsatta läge) och brun i samma
nyans som handpennorna som sticker fram precis under vasstrået. Foto: © Mattias
Ullman
Policy för bedömning av honfärgade yarrelli
För
att en honfärgad yarrelli ska godkännas måste
svarta stjärttäckare
och mörk (nästan svart) övergump som sträcker sig åtminstone upp till i höjd
med den mittersta tertialspetsen ha noterats. Därtill bör fågeln ha
uppvisat mörka flanker, och ålders- och könskaraktärer som "stämmer"
med utseendet i övrigt. För att en fågel ska godkännas som en
säker hona yarrelli, måste
2k-hane uteslutas (med ledning av slitage/ruggningsgränser på vingen
eller huvudteckning) och vice versa. Hybrider alba x yarrelli och obestämda
fåglar ska rapporteras som "Säderärla, alba x yarrellii" i Svalan!
Tillbaka till Bestämning
|