Senaste 4 nyheterna
24 juli 2014
Måndagen den 21 juli blev lite extra bra för Emil Lundahl

29 november 2012
Massrörelse av tallbitar i mellersta delarna av landet. Hur kan de åldersbestämmas?

7 november 2012
Ålder och kön av nunnestenskvättan i Adlersro.

4 november 2012
Den 18 oktober sågs en blek tornseglare på Kullen. Varför var det en sådan?

Tallbitar på gång! |29 november 2012
Som många säkert redan uppmärksammat har det noterats massrörelser av tallbit i främst mellersta Sverige den senaste tiden. Enstaka rapporter inkom även från Skåne i mitten på månaden men sedan har det varit tyst. Möjligen nåddes kulmen på invasionen då, men så sent som i helgen noterades arten i Laholm, alldeles norr om landskapsgränsen. Förhoppningsvis kan uteblivna observationer skyllas på lägre aktivitet i skådarleden - för nog borde de finnas även i Skåne? En angenäm och karismatisk fågel som berättigar till en förlängd skådarhöst - så ut och leta!

Bakgrund

Tallbiten häckar cirkumpolärt, huvudsakligen i taigabältet. Den är normalt stannfågel, men företar sträckrörelser söderut med viss regelbundenhet och i olika omfattning under senhösten. I slutet på oktober noterades ett massivt sträck västerut över Finland, vilket tyder på ett östligt ursprung. Tallbitarna spred sig senare över mellersta Sverige och vidare mot Norge och senare även i mindre antal söderut till Danmark och södra Götaland. Sällsynt berörs även Sydeuropa vid omfattande invasionsrörelser.

Senaste tallbiten i landskapet gällde en hane som sträckte förbi Kåseberga den 18 feb 2007. Tre respektive två fynd gjordes även i nov 2004 och 2005. Dessförinnan var det vintern 2000/2001 som gav de skånska skådarna möjlighet att bekanta sig med arten då mindre grupper sågs på några olika lokaler i nordost. Den största ansamlingen sträcker sig bak till den 15 jan 1977, då inte mindre än 100 ex ska ha setts vid Röke, nordväst om Hässleholm. Denna ansamling föregicks, likt i år, av kraftiga massrörelser över mellersta Sverige (Ekberg, B &Nilsson, L. 1996. Skånes Fåglar)

Bestämning

Tallbit är om den ses och hörs bra enkel att bestämma. På avstånd uppmärksammas den lättast på lätet (lyssna på xeno-canto) i kombination med storlek, lång och lätt kluven stjärt samt djup bågflykt. Att köns- och åldersbestämma tallbit är däremot inte helt enkelt, om man bortser från de adulta hanarna. I fält krävs bra närstudier, vilka ofta tillåts då tallbitar är påfallande orädda, men detta till trots är det ofta mycket svårt så här års.

En säker könsbestämning kräver en korrekt åldersbestämning när det gäller honfärgade fåglar. 1k fåglar (1:a vinter) som uppvisar tydligt röda inslag på bröst, huvud och övergump, kan sannolikt bestämmas till hanar. Honfärgade 2k+ kan således sannolikt bestämmas till just honor (2k+ betyder att fågeln är kläckt förra året eller tidigare och 1k att den är kläckt samma år som den ses). Även honor kan dock uppvisa en djupare orange färg på huvudet men inte på bröstet.

På honfärgade fåglar bör man titta på utseendet på stjärtpennorna som är spetsiga hos 1k fåglar, till skillnad mot mer rundade hos 2k+. Vidare har 2k+ bredare och vitare toppar på de större samt mellersta täckarna, vilka bildar två breda vingband. Hos 1k fåglar är topparna på de större täckarna smalare och något mer gräddfärgade. Den allmänna färgsättningen på rygg och övergump är även generellt gråare hos ungfåglar.

Här en bild på en 2k+ hane . Notera breda dubbla vita vingband, svartaktiga handpennor samt rundade stjärtpennor och livligt röd över rygg, övergump samt bröst.

Här en annan 2k+ hane med stjärtpennorna i bättre vinkel.

Här en förmodad 2k+ hona. Notera återigen rundade stjärtpennor och breda dubbla vita vingband. Rygg, övergump och bröst i guldgul färg.

Här en 1k fågel och förmodad hane. Notera spetsiga stjärtpennor och brunare handpennor. Generellt grådassigare på rygg och övergump men med tydligt röda inslag i huvudet.

En annan förmodad 1k hane här, och förmodligen en annan här. Notera ruggningsgränsen halvvägs bland de större täckarna. Här syns en viss kontrast mellan de ruggande vitare och mer bredtoppade inre och de mer gräddgula och smalare yttre.

1k honor är de vanskligaste och kan kanske inte särskiljas från 1k hanar som inte påbörjat kroppsruggning men en förmodad sådan kan ses här. Även här ses spetsiga stjärtpennor, juvenila större täckare, brun vinge samt grådassig kropp och rygg och till synes endast mindre gult på övergumpen.