Senaste 4 nyheterna
24 juli 2014
Måndagen den 21 juli blev lite extra bra för Emil Lundahl

29 november 2012
Massrörelse av tallbitar i mellersta delarna av landet. Hur kan de åldersbestämmas?

7 november 2012
Ålder och kön av nunnestenskvättan i Adlersro.

4 november 2012
Den 18 oktober sågs en blek tornseglare på Kullen. Varför var det en sådan?

Nedan visas de tre senaste nyheterna medan de tio senaste länkas till vänster. För att läsa äldre nyheter klickar du på "Alla nyheter".
Tundratrut (Larus heuglini) i Skåne! |24 juli 2014

2k tundratrut (Larus heuglini) till höger med 1k kaspisk trut (Larus cachinnans) till vänster. Revet, Simrishamn, 2014-07-21. Foto: Emil Lundahl

Upptäckar-story
"Jag hade jobbat mig igenom Simrishamns hamn och nådde Revet vid 10-tiden på förmiddagen. Det var förhållandevis lugnt på Revet men två unga cachinnans livade upp. Efter en längre stunds spanande kom en trut flygandes i strandlinjen som omedelbart drog till sig min uppmärksamhet. Truten såg intressant ut så det blev ett antal bilder då den rörde sig norrut längs stranden. Jag hade svårt att greppa truten men kom snart fram till att det borde rörde sig om en yngre silltrut av något slag. Mycket längre än så räckte inte mina kunskaper så jag bestämde mig för att fortsätta skådandet och ta itu med truten i datorn där hemma.

Det var inte förrän två dagar senare som det blev tid över till bilderna från Simris och den skumma truten kom upp igen. Den bästa bilden skickades till Oskar Nilsson som direkt tyckte att det var en heuglini. Efter att vi tillsammans gått igenom alla bilder som fanns på fågeln i detalj och efter ett samtal med Hans Larsson stod det klart att det med största sannolikhet rörde sig om en 2k silltrut av rasen heuglini. Om inte annat kanske den bästa kandidaten som setts i Sverige!"

//Emil Lundahl


Bilder


2k tundratrut (Larus heuglini). Revet, Simrishamn, 2014-07-21. Foto: Emil Lundahl


2k tundratrut (Larus heuglini). Revet, Simrishamn, 2014-07-21. Foto: Emil Lundahl


2k tundratrut (Larus heuglini). Revet, Simrishamn, 2014-07-21. Foto: Emil Lundahl


2k tundratrut (Larus heuglini). Revet, Simrishamn, 2014-07-21. Foto: Emil Lundahl

Nedan följer en kort sammanfattning på varför denna trut passar in som tundratrut.

Bestämning
De flesta trutar - gråtrutar, västliga silltrutar, havstrutar och sydliga trutar - är vid detta datum mitt i sin ruggningscykel mot kommande vinterdräkt. Den startar generellt sett under våren och omfattar till exempel handpennor, armpennor, stjärtpennor och olika täckare. Det normalla tillståndet (som beror på art, ålder etc.) när det kommer till flygfjädrar i slutet av juli är att allt från att någon inre handpenna har börjat ruggas till att endast de två yttre återstår, medan stjärt och de flesta armpennor är oruggade (se en typisk gråtrut här: pbase.com/gullpix/image/126842005). Fåglarna befinner sig alltså i en aktiv ruggning. Denna aktiva ruggning avslutas i princip (återigen beroende på ålder och art) i september - december.

Det första steget när det kommer till trutar är att åldersbestämningen blir korrekt. Det första som slår en är att Emils trut på detta datum generellt sett är väldigt fräsch, såväl i täckare (1) som flygfjädrar (6), samt att de inte är av första generation (juvenila) då de är rundade och har en annan teckning och färgton än de bruna och vitkantade juvenila. Alltså är fågeln äldre än 1k. På Emils trut kan den, på högervingen, oruggade yttre handpennan (3) användas för åldersbestämning. Den är mer sliten än övriga handpennor och har en spetsig form. Den spetsiga formen och bruna färgen stämmer rätt på juvenila fjädrar. Alltså måste fågeln vara 2k. Det här är något förenklat då ruggade fjädrar också kan bli slitna och få en spetsig form, men vi nöjer oss med det nu.

Nu vet vi att fågeln är 2k och att den har ruggat hela stjärten, i stort sett alla täckare, alla armpennor och nästan alla handpennor. Detta i sig är nog för att utesluta gråtrut, kaspisk trut, västliga silltrutar (ssp. graellsii och intermedius) m.fl., som alla mer eller mindre skulle se ut som den länkade gråtruten ovan. Ruggningsstrategin passar (i princip) bara östersjösilltrut (ssp. fuscus) och en mindre del heuglini, som istället ruggar täckare och en varierande mängd flygfjädrar under våren (februaru - maj). Gemensamt för båda dessa taxa som 2k är enhetligt färgade täckare (1) med tunna svarta spolstreck och väldigt ljusa vingundersidor (2).

Vi vet alla som varit i den kungliga huvudstaden att fuscus i princip är svartare än svart, medan vi i fågelboken (eller på våra resor till exempelvis arabiska halvön) har sett att heuglini är ljusare grå (som adulta i princip från mörk som en graellsii och nästan till lika ljus som medelhavstrut. Exakta gråskalor vet jag inte och jag kan vara ute och cykla! Hur som helst, dom är grå). Vi ser på denna fågel att alla grå täckare (1) och (7) är ljust grå, och långt ifrån de svarta som fuscus uppvisar. Ytterligare karaktärer som är bra för heuglini är den mörka och slarvigt målade eyelinern (8) (gentemot tex västliga silltrutar), den tvåfärgade näbben (4) och det ljusnade ögat (5) (gentemot till exempel kaspisk trut).

Tundratrut kan kläckas så sent som i augusti och är därför runt två till tre månader yngre än dens kusiner som tex kaspisk trut (som den normal är mycket lik i form och teckning i ung ålder, men tex den här individens ruggning utesluter). Man kan notera att den oruggade yttre handpennan (3) är av god kvalitet, vilket ytterligare stämmer bra med heuglini som ju är yngre än örviga trutar. En väldigt sliten handpenna hade varit negativt.

Då var väl allt klart? Nej, kanske inte. Som alltid när det kommer till trutar finns undantag. Silltrutar i Finland (förmodade fuscus men aldrig konfirmerade vad jag vet), har visat sig kunna bli grå som adulta, se gull-research.org/heuglini-id/fuscus10.html. Som sagt är det inte klarställt huruvida dessa verkligen är fuscus eller om de har hybridinslag av tex västliga silltrutar (som också ses i Finland). Hur mycket vikt man ska ställa till detta får man såklart ta ställning till, men personligen finner jag det så otroligt mycket mer osannolikt än en heuglini att det kan bortses från. Normalt sett är fuscus en kortbent trut, medan heuglini är långbent. Tyvärr ställde sig aldrig denna fågel, men med god vilja ser benen (9) långa ut, även om det är osäkert. Skönt, nu är det klart! Nej, kanske inte. Det finns ytterligare en form, barabensis, som tidigare ansågs vara en kaspisk trut men numera förs till silltrutarna. Den exakta ruggningstrategin för denna kan nog inte ses som utklarad, även om ingen tyder på att det skulle gå till såhär (vad jag vet). Återigen borde barabensis vara mycket ovanligare än heuglini i våra vatten, varför det känns rimligt att anta att fågeln i Simrishamn är en heuglini, då allt tyder på det och övriga fallgropar endast är spekulationer. Om det, går meningarna dock isär...

Artinfo
Tundratrut, Larus heuglini ses idag som en ras av silltrut och ingår enligt genetiska studier i samma klan som till exempel kaspisk trut, stäpptrut (barabensis) och övriga asiatiska trutar. Av vissa behandlas den som en egen art så kanske kommer den också att behandlas så i den svenska fågellistan så småningom. Den häckar på tundran från Vita havet och österut mot Taymyr och övervintrar i södra asien.

Det finns ett tidigare fynd av tundratrut i Skåne, också det en 2k i Simrishamn men i augusti. Se här: Artportalen Svalan. Den fågeln har som de flesta heuglini inte ruggat alla flygfjädrar, vilket gör den svår att helt skilja från västliga silltrutar.


Har jag virrat bort mig i texten här vid midnatt eller har du några ytterligare kommentarer på truten? Maila gärna mig på nosslinrakso@gmail.com.

//Oskar Nilsson


Tallbitar på gång! |29 november 2012
Som många säkert redan uppmärksammat har det noterats massrörelser av tallbit i främst mellersta Sverige den senaste tiden. Enstaka rapporter inkom även från Skåne i mitten på månaden men sedan har det varit tyst. Möjligen nåddes kulmen på invasionen då, men så sent som i helgen noterades arten i Laholm, alldeles norr om landskapsgränsen. Förhoppningsvis kan uteblivna observationer skyllas på lägre aktivitet i skådarleden - för nog borde de finnas även i Skåne? En angenäm och karismatisk fågel som berättigar till en förlängd skådarhöst - så ut och leta!

Bakgrund

Tallbiten häckar cirkumpolärt, huvudsakligen i taigabältet. Den är normalt stannfågel, men företar sträckrörelser söderut med viss regelbundenhet och i olika omfattning under senhösten. I slutet på oktober noterades ett massivt sträck västerut över Finland, vilket tyder på ett östligt ursprung. Tallbitarna spred sig senare över mellersta Sverige och vidare mot Norge och senare även i mindre antal söderut till Danmark och södra Götaland. Sällsynt berörs även Sydeuropa vid omfattande invasionsrörelser.

Senaste tallbiten i landskapet gällde en hane som sträckte förbi Kåseberga den 18 feb 2007. Tre respektive två fynd gjordes även i nov 2004 och 2005. Dessförinnan var det vintern 2000/2001 som gav de skånska skådarna möjlighet att bekanta sig med arten då mindre grupper sågs på några olika lokaler i nordost. Den största ansamlingen sträcker sig bak till den 15 jan 1977, då inte mindre än 100 ex ska ha setts vid Röke, nordväst om Hässleholm. Denna ansamling föregicks, likt i år, av kraftiga massrörelser över mellersta Sverige (Ekberg, B &Nilsson, L. 1996. Skånes Fåglar)

Bestämning

Tallbit är om den ses och hörs bra enkel att bestämma. På avstånd uppmärksammas den lättast på lätet (lyssna på xeno-canto) i kombination med storlek, lång och lätt kluven stjärt samt djup bågflykt. Att köns- och åldersbestämma tallbit är däremot inte helt enkelt, om man bortser från de adulta hanarna. I fält krävs bra närstudier, vilka ofta tillåts då tallbitar är påfallande orädda, men detta till trots är det ofta mycket svårt så här års.

En säker könsbestämning kräver en korrekt åldersbestämning när det gäller honfärgade fåglar. 1k fåglar (1:a vinter) som uppvisar tydligt röda inslag på bröst, huvud och övergump, kan sannolikt bestämmas till hanar. Honfärgade 2k+ kan således sannolikt bestämmas till just honor (2k+ betyder att fågeln är kläckt förra året eller tidigare och 1k att den är kläckt samma år som den ses). Även honor kan dock uppvisa en djupare orange färg på huvudet men inte på bröstet.

På honfärgade fåglar bör man titta på utseendet på stjärtpennorna som är spetsiga hos 1k fåglar, till skillnad mot mer rundade hos 2k+. Vidare har 2k+ bredare och vitare toppar på de större samt mellersta täckarna, vilka bildar två breda vingband. Hos 1k fåglar är topparna på de större täckarna smalare och något mer gräddfärgade. Den allmänna färgsättningen på rygg och övergump är även generellt gråare hos ungfåglar.

Här en bild på en 2k+ hane . Notera breda dubbla vita vingband, svartaktiga handpennor samt rundade stjärtpennor och livligt röd över rygg, övergump samt bröst.

Här en annan 2k+ hane med stjärtpennorna i bättre vinkel.

Här en förmodad 2k+ hona. Notera återigen rundade stjärtpennor och breda dubbla vita vingband. Rygg, övergump och bröst i guldgul färg.

Här en 1k fågel och förmodad hane. Notera spetsiga stjärtpennor och brunare handpennor. Generellt grådassigare på rygg och övergump men med tydligt röda inslag i huvudet.

En annan förmodad 1k hane här, och förmodligen en annan här. Notera ruggningsgränsen halvvägs bland de större täckarna. Här syns en viss kontrast mellan de ruggande vitare och mer bredtoppade inre och de mer gräddgula och smalare yttre.

1k honor är de vanskligaste och kan kanske inte särskiljas från 1k hanar som inte påbörjat kroppsruggning men en förmodad sådan kan ses här. Även här ses spetsiga stjärtpennor, juvenila större täckare, brun vinge samt grådassig kropp och rygg och till synes endast mindre gult på övergumpen.


Nunnestenskvätta i Adlersro |7 november 2012
Den 21 oktober slog Hans Larsson till med en nunnestenskvätta alldeles inpå knuten vid Adlersro, Järrestad. Tidigare har endast en nunnestenskvätta setts i Skåne, året var 1995 och platsen Rönnen, Skälderviken.

Nåväl, vi kan ju konstatera att det är en nunnestenskvätta, finns det inget mer vi kan göra? Givetvis finns det ytterligare saker att bena ut! Till exempel vore det väl spännande att se hur det ligger till med köns- och åldersbestämningen? Nunneskvättan har som ungfågel en partiell postjuvenil ruggning. Dvs att de ganska omgående byter de juvenila kroppsfjädrarna mot nya fjädrar av mer adult typ innan höstflytten. Denna ruggning är begränsad till kroppen samt alla (eller majoriteten av) de mindre och mellersta armtäckarna och dessutom varierande antal av de totalt 10 större täckarna. Äldre fåglar ruggar däremot komplett på sommaren efter häckningen (postnuptialt) vilket innebär ett komplett fjäderbyte och en homogen fjäderdräkt bestående endast av fjädrar av adult typ. Denna skillnad i ruggningsstrategi ger oss möjlighet att skilja åldrarna åt, året om faktiskt. Om vintern äger en mindre omfattande kroppsruggning rum. Denna är så begränsad att inte påverkar vingfjädrarnas uppenbarelse.

Könsbestämningen är relativt enkel då hanarna, oavsett ålder, uppvisar svartaktig strupe och kind. De ljusa bräm som fjädrarna har på hösten slits med tiden bort och till våren/sommaren är hanarna snygga och svartvita. Om hösten har de också ofta svagt aprikosfärgat bröst. Honorna är däremot mer blygsamt tecknade och har en mer homogent gråbrun dräkt med ljusare buk och i de allra flesta fall en ljus strupe utan svarta inslag. Undantaget kan vara äldre honor som utvecklar mörkare teckningar.


En i alla avseenden typisk hona i höstdräkt. Järrestad, 2012-10-21, Foto: Magnus Ullman.


Den partiella ruggningen hos ungfåglarna ger en s.k. ruggningsgräns ibland de större täckarna. Normalt hos nunnestenskvättor är att ungefär 1-7 (av de totalt 10) ruggats. Järrestads-fågel kan åldersbestämmas till 1k baserat på att ruggningsgränsen kan ses bland de större täckarna. 3 juvenila täckare (röda pilar) har inte omfattats av ruggningen och känns igen på ett något smalare, beigevitt bräm som kantar fjädern. Övriga vingfjädrar är även de av juvenil typ, såsom tertialer, arm- och handpennor och handtäckare. De nyare täckarna(blå pil) innanför dessa tre juvenila skiljer sig mycket lite men ändå synligt om man särskådar dem. De nya täckarna har ett aningen bredare bräm som har en mer gråbeige ton (hanarna får ett snäppet ljusare bräm som snarare är kallt gråvitt, ofta utan beige inslag). Järrestad, 2012-10-21. Foto: Magnus Ullman.

Bilder att botanisera bland:
Svalan
Flickr
Pbase

Aron Edman