Trädgårdsträdkrypare |8 februari 2011
(Certhia brachydactyla)

Status i Skåne
Trädgårdsträdkryparen är numera näst intill årlig i Skåne. Främst har fynden utgjorts av fångade exemplar på våren i Falsterbo. Under de senaste åren har dock några långstannande fåglar uppehållit sig i landskapet, vilket mycket väl kan förebåda en kolonisering. Populationen norr om Köpenhamn på andra sidan sundet ökar stadigt - 2005 beräknades cirka 30 par häcka i Jägersborgs Dyrehave. En fågel uppehöll sig under våren 2004 norr om Lerhamn i Nordvästskåne, och 31 oktober 2005 hittade Olof Persson en hane i Alnarpsparken, som sedan dess har varit lokalen trogen.

Bestämning
Den gamla trädgårdsträdkryparhanen i Alnarpsparken är en typisk individ. Det enklaste sättet att hitta den vid ett besök är att lyssna efter lockläten eller sång (se vidare nedan). Den är mycket vokal, och sjunger mer frekvent än trädkrypare. Utseendemässigt har fågeln längre näbb och är mera gråsjaskig under och "svartmuskig" ovan än en trädkrypare. Beroende på ljuset varierar dock intrycket. Fågeln uppvisar också de utslagsgivande detaljerna i vingteckningen, men dessa är svåra att uppfatta i fält. En svårighet för observatörer och fotografer är att den uppenbart föredrar att födosöka på skuggsidan av stammarna, antagligen för att inte själv skugga potentiella byten så att de hinner undkomma.


Trädgårdsträdkrypare, Alnarpsparken 14 april 2007. Notera lång näbb, brungrå flanker och relativt mörk mantel, samt ett relativt jämnt ljust vingband. Foto: ©Alexander Hellquist


Trädkrypare, Falsterbo 15 april 2007. Jämfört med trädgårdsträdkryparen, notera kortare näbb, rent vita flanker, ljusare brun mantel och ett tydligare hack i vingbandet. Foto:© Alexander Hellquist

Det finns betydligt svårare individer av trädgårdsträdkrypare än fågeln i Alnarpsparken - en diskussion kring en engelsk fågel finns på surfbirds.com. Honor är generellt mer kortnäbbade än hanar.

En intressant individ från Botaniska trädgården i Lund våren 1987 diskuteras i Gärdenfors U, Petterson B % Ullman M (1987), Trädkrypare anträffad i Lund, Anser 26(3): 271-276. Artikeln innehåller en bild på fågeln och sonogram från både lockläten och sång. De flesta karaktärer tycks ha varit intermediära mellan trädkrypare och trädgårdsträdkrypare, och även om författarna håller det för troligt att det handlade om en avvikande trädkrypare kan en hybrid mellan trädkrypare och trädgårdsträdkrypare inte uteslutas. Det finns några referenser om blandhäckningar i litteratur från England, Tyskland, Ryssland och Holland. En (dålig) bild på en nyss flygg hybrid är publicerad i Edwin Winkel, Wouter Teunissen & Mark Zekhuis (2006), Gemengd broedgeval van Boomkruiper en Taigaboomkruiper bij Olst in mei 2005 [Mixed breeding of Short-toed Treecreeper and Eurasian Treecreeper at Olst in May 2005], Dutch Birding 28(4): 225-227.

Också i Alnarpsparken har hybridproblemet gjort sig påmint - sommaren 2006 häckade trädgårdsträdkryparen där tillsammans med en trädkrypare (som den alltid håller sig i närheten av), vilket resulterade i två flygga ungar.

Ungarna i Alnarpsparken lämnade boet kring 5 juli, och matades sedan i ytterligare minst 10 dagar. På svalan finns rapporter om att de mest påminde om trädkrypare, men tyvärr verkar det inte finnas några foton på dem från den här perioden. Också därefter sågs två förmodade hybridungar i närheten av paret:


Två förmodade 1k hybrider trädkrypare x trädgårdsträdkrypare, Alnarpsparken 3 augusti 2006. Fåglarna höll mestadels till i närheten av den trädgårdträdkryparhanen och trädkryparhonan, och kunde åldersbestämmas med ledning av mycket korta näbbar (rimligen ett resultat av ålder snarare än gener), asymmetriska relativt stora ljusa toppar på handtäckarna, "barnsligt" beteende (de vimsade runt mycket, jagade varandra etc) och fräscha stjärtpennor. De uppvisade heller inga spår av ruggning. Trädgårdsträdkryparen ruggade vid den här tiden hela stjärten, vilket gjorde att den såg ganska säregen ut (som kuriosa kan nämnas att trädkrypare och hackspettar annars anses rugga stjärten i omgångar för att inte förlora stödet vid födosök). Trots den usla bildkvaliteten kan anas att den högra fågeln har en något grådaskig undersida i kontrast till vitare strupe, men ett hack i vingbandet. Foto: ©Alexander Hellquist


Förmodad 1k hybrid trädkrypare x trädgårdsträdkrypare, Alnarpsparken 3 augusti 2006. Här anas de ljusa topparna på handtäckarna som indikerar en 1k-fågel. Fåglarna var i stort mycket lika trädkrypare: de hade relativt tydliga ögonbrynsstreck, ett markerat mellanrum mellan handpenna 4 och 5 räknat inifrån (vilket kan ses på den här bilden) samt utbredda vita spetsar längs med handpennetopparna. Kanske var manteln snäppet mörkare än hos typiska trädkrypare. Vingbanden upplevdes oftast ha ett hack, men tycktes inte sträcka sig lika långt ner mot vingframkanten (möjligen saknades en ljus teckning på handpenna 7). Det är oklart om fåglarna vid den här tidpunkten hade genomfört slutfört sin postjuvenila ruggning. Om inte skulle deras utseende ha kunnat förändras något. Foto: ©Alexander Hellquist


Jämförelse mellan handtäckare hos typiska 1k höst/2k vår (vänster) trädgårdsträdkrypare och 2k höst/3k+ (höger). En del fåglar tycks vara intermediära. Foto: Alexander Hellquist ©BNHM, Tring, England 2006

Trädgårdsträdkryparhanen i Alnarpsparken sågs under hela hösten, och rapporterades sjunga i både september, oktober, november och december. I Svalan saknas noteringar om eventuella hybrider från mitten av september till slutet av november, även om det finns några rapporter om två trädgårdsträdkrypare som skulle kunna avse 1k-fåglarna. 28 november noterade Olof Persson en sjungande hane som skulle kunna vara en av ungarna. Fågeln var mycket lik den gamla trädgårdsträdkryparen. Det tydligaste särskiljande draget var en bredare vit ytterkant på alulan än hos den gamle hanen - alltså en "extremare" trädgårdsträdkryparkaraktär (paradoxalt nog, om man antar att det är en hybrid). Vidare var trappsteget i vingbandet mera markerat.


Möjlig 1k hybrid trädkrypare x trädgårdsträdkrypare, Alnarpsparken 5 januari. Notera den breda vita ytterkanten på alulan (den var ännu mer påfallande i fält). Liksom hos den gamla trädgårdsträdkryparhanen var det inbördes avståndet mellan handpennespetsarna relativt jämnt, och de ljusa topparnas form var mest lika en trädgårdsträdkrypares. Foto: ©Olof Persson


Den gamle trädgårdsträdkryparen, Alnarpsparken 21 februari 2006. Notera den betydligt smalare (dock obrutna) ytterkanten på alulan jämfört med hos fågeln ovan. Vingbandet är också jämnare. Handtäckarna har mycket små ljusa toppar, vilket indikerat att den här fågeln var 3k+ redan när den upptäcktes på hösten 2005. Foto: ©Mikael Arinder/Skånska bilder


Möjlig 1k hybrid trädkrypare x trädgårdsträdkrypare, Alnarpsparken 25 februari. Också högervingens alula hade en bredare vit ytterkant än hos den gamla trädgårdsträdkryparhanen (se nedan). Notera också "klumpen" i nederdelen av vingbandet jämfört med hos den gamla fågeln. Foto: ©Alexander Hellquist


Den gamle trädgårdsträdkryparen, Alnarpsparken 21 februari 2006. Foto: ©Mikael Arinder/Skånska bilder


Jämförelse mellan vingteckningen hos trädkryparhonan som den gamla trädgårdsträdkryparhanen häckade med 2006 (överst), den gamla trädgårdsträdkryparhanen (mitten) och den möjliga hybridhanen (nederst). Notera att både trädkryparen och den möjliga hybriden har en tydlig fläck på handpenna sju, vilket förlänger vingbandet mot vingframkanten och gör att det avslutas med en tydlig "klump", medan den gamla trädgårdsträdkryparen endast har en antydan till fläck (markerat med vita streck på bilderna). Denna karaktär indikerar arttillhörigheten, även om överlappet är stort (trädgårdträdkrypare kan ha en kraftig fläck, medan trädkrypare sällsynt har en knappt skönjbar). Att den möjliga hybridhanens vingband ser mycket ojämnt ut i den inre delen beror nog delvis på att armpennorna ligger lite konstigt. Notera vidare att både trädkryparen och den gamla trädgårdsträdkryparen har en smal obruten vit ytterkant på alulan (detta är alltså ingen säker artskiljande karaktär, utan bara en indikation), medan den möjliga hybriden har en bred. Jämför också trädkryparens och den gamla trädgårdsträdkryparens mycket små ljusa handpennespetsar med de större hos den möjliga hybriden, vilket indikerar att den senare är ung. Foton: ©Olof Persson.

Den "nya" hanen sågs i parken åtminstone fram till 25 februari, men är inte rapporterad sedan dess. Mot slutet tycktes den främst hålla till i den sydvästra kanten längs med järnvägen - kanske blev den undanträngd av den gamla hanen? Båda fåglarna sjöng flitigt, stundtals i duett enligt Svalan. Det finns rapporter om att den nya hanen hade en mindre distinkt sång än den gamla, med en gulhämplingslik avslutning, men de lät de i princip identiskt åtminstone ibland. Detta är kanske inte förvånande om man antar att det handlade om en av hybridungarna - den hade i så fall antagligen lärt sig sjunga genom att härma sin far.

Här finns en inspelning av två sångstrofer från den "nya" hanen 25 februari 2007. De kan jämföras med fem sångstrofer från den gamle hanen 24 mars 2007 här och en strof från den gamle hanen 14 april 2007 här. Ingen av fåglarna sjunger så typiskt som trädgårdsträdkrypare kan göra. De har en något mer utdragen och drillande, mindre stötig avslutning - även om sången fortfarande är mycket olik en trädkrypares. Som jämförelse finns här en mer typisk sång från Jägersborgs Dyrehave 15 april 2007. Den liknar mycket varianten som finns på Rochés "All the Bird Songs of Britain & Europe".

Skillnaden syns tydligt om man tittar på sonogram:


Strof från den gamla trädgårdsträdkryparen i Alnarpsparken 14 april 2007.


Strof från den nya trädgårdsträdkryparen i Alnarpsparken 25 februari 2007. Nästan identiskt med sonogrammet som avbildar den gamla hanens sång.


Strof från trädgårdsträdkrypare i Jägersborgs Dyrehave 15 april 2007. Notera att strofen är kortare och lite stötigare i mitten jämfört med fågeln i Alnarpsparken, även om det är svårt för örat att uppfatta. Ytterligare två sjungande trädgårdsträdkrypare på lokalen samma dag sjöng i princip identiska strofer. Kanske anpassar fåglar i samma område sin sång efter varandra?


För jämförelse: strof från trädkrypare i Alnarpsparken 14 april 2007.

Inte heller locklätena tycktes skilja sig något mellan den gamla hanen och den möjliga hybriden. Trädgårdsträdkrypares läten är variabla, och de har bland annat ljusa svirrande lockläten som är identiska med trädkrypares på sin repertoar. De mest typiska och vanliga varianterna är serier med stötiga "tyh". Ett exempel på en sådan serie från den gamla hanen 10 februari 2007 finns här. Det kan dock påpekas att trädkrypare också har klara locklätesvarianter som kan förväxlas med trädgårdsträdkrypares. De är dock normalt inte lika stötiga och ljusare i tonen ("i"- snarare än "y"-vokalljud). Ett exempel på klara trädkryparläten från Alnarpsparken 25 februari 2007 finns här. Skillnaden mellan arterna när det gäller den här locklätesvarianten kan också åskådliggöras i sonogram:


Två klara lockläten från den gamla trädgårdsträdkryparen Alnarpsparken 10 februari 2007.


Två klara lockläten från en trädkrypare Alnarpsparken 25 februari 2007. Som synes är locklätena mer högfrekventa, utdragna och mjukare (mindre markerat böjda på sonogrammet) jämfört med trädgårdsträdkryparens.

En snabb serie lockläten som avslutades med en liten drill (sångvariant?) från den nya hanen 25 februari finns här.

Det återstår att se vad som kommer att hända i Alnarpsparken under sommaren 2007. Kommer den gamla hanen häcka igen med fler hybridungar som resultat, eller kommer den att kunna locka till sig rena trädgårdsträdkrypare som etablerar en första svensk population? Uppträdandet under det senaste året väcker många frågor: Hur vanliga är hybrider? hur kan de se ut? Hur mycket kan rena trädgårdsträdkrypare variera? Var man ska lägga ribban för att publicera fåglar sedda i Sverige?

Samtliga ljudinspelningar och sonogram på den här sidan är gjorda av Alexander Hellquist.