Sibirisk gransångare |7 november 2012
(Phylloscopus collybita tristis)

Status i Skåne
Sannolikt regelbunden, men sällsynt, under främst senhöst. P.g.a. bestämningssvårigheter och motstridiga uppgifter beträffande rastillhörighet hos östliga gransångare hade Rk under lång tid höga krav för publicering (i princip fångade fåglar), vilket sannolikt medförde att många avstod från att rapportera misstänkta fältfynd av förmodat östliga gransångare. Man kan misstänka att rasens uppträdande i Skåne (som med tanke på formens östliga utbredning bör ligga i nivå med exempelvis taigasångarens) därför delvis varit missvisande.

Bestämning
I Vår Fågelvärld 2/2011 finns en bra bestämningsartikel och redogörelse kring rasproblematiken (M. Waern & M. Hellström). Den kan laddas ned i sin helhet här.

Som ett komplement till ovanstående artikeln finns på tyska Club 300:s hemsida en samling fotografier av östliga gransångare med kommentarer av bland andra L. Svensson och A. R. Dean. Den hittas här.

Video av Hans Larsson med lockande tristis kan ses här.


1k sibirisk gransångare, Falsterbo fyr 2 oktober 2004. Foto: Björn Malmhagen

Rapportering och bedömning
Fram till 2005 beaktades endast fångade fåglar av Rk. Sedan 2011 bedöms rasen av rrk.

Rrk väljer i stort att följa Rk:s rekommendationer för bedömning av tristis enligt nedanstående
  • Utseendet bör i grunden överensstämma med en klassisk tristis, som den beskrivs i artikeln.
  • Typisk tristis-sång eller lockläte som yttrats vid flera tillfällen styrker fyndet i hög grad. Detta utgör i sig inget strikt bevis för tristis, men i praktiken kommer få fåglar att hamna i fel fack (fynd av hybrider eller andra sydostliga gransångarpopulationer med näktergalslikalockläten är tänkbara, men är sannolikt i kraftig minoritet).
  • En sång eller ett lockläte som avviker från normen bör diskvalificerafrån publicering som tristis, oavsett utseende. Individer som lockar med ett tvåstavigt, fylligt och tydligt nedåtkrökt ”hiiy” ska inte publiceras som tristis. Rk anser även att dessa i dagsläget inte heller bör publiceras som östliga gransångare.
  • Svaga olivgröna inslag i rygg och mantel bör tolereras. Närvaro av enstaka gulaktiga fjädrar i ögonbrynsstreck och bröst kan tolereras, under förutsättning att fågeln hörs locka (eller sjunga) som en typisk tristis.
  • Fåglar med mer uppenbart intermediärt utseende bör lämnas åt sidan (även om tristis-lock/sång hörs). Med uppenbart avses t.ex. tydliga inslag av citrongula fjädrar i ögonbryn, ögonring eller bröst, olivtoner i huvudet eller avvikande generösa inslag av oliv över manteln. Detta för att minska risken att inkludera hybrider och otypiska abietinus.
  • Foto underlättar ofta bedömningen (se dock nedan), och för tysta individer är det rimligt att bibehålla kravet på foton. För fåglar där både utseende och lockläte är välbeskrivna bör en publicering kunna bli aktuellt även utan foto.
Ett ord om svårigheten att bedöma foton:
Förutom komplexiteten med övergångssituationen runt Ural tillkommer svårigheten att tolka subtila nyanser av gult, brunt och grönt eftersom ljusförhållanden och omgivningens färgsättning är avgörande för de färgnyanser som fjädrarna reflekterar. Därtill kommer stötestenen tolkning av foton, inbegripande bildbehandling, bildskärmsåtergivning, tryck m.m. vilket ofta får en avgörande betydelse för slutlig bedömning och publicering av enskilda gransångare. Ett konkret och nästan ironiskt exempel är färgtrycket i många av de artiklar som avhandlar gransångare. Kontentan är att slutsatser utifrån foton måste dras med försiktighet och reservation.

Fåglar med förmodat östligt ursprung/utseende men som inte hörts locka rapporteras förslagsvis som ”Östlig gransångare”.