Isabellastenskvätta (Oenanthe isabellina)
|
Status i Skåne Bestämning Tygelns mörkhet tycks vara en bra indikation på könstillhörighet när det gäller isabellastenskvättor. Däremot bör man inte försöka åldersbestämma dem i fält. För det första ruggar många stenskvättearter ganska begränsat under sin första höst, och många byter inga större täckare. Det innebär att de saknar ruggningsgränser i en fjädergrupp där de är lätta att upptäcka. Ruggningsgränsen sitter då ofta bland de mellersta täckarna eller mellan de större och mellersta täckarna, och kräver i regel en lupp och en portion tålamod för att hittas. Vår vanliga stenskvätta är en av arterna som ruggar ganska begränsat, och skinnstudier indikerar att detta i ännu högre grad gäller isabellastenskvätta. Endast en eller två inre större täckare är ibland bytta. För det andra är den första och andra generationens större täckare mycket lika varandra i utseendet hos isabellastenskvätta. Även om det finns en ruggningsgräns kan den alltså vara svår att upptäcka. Det är främst fjäderkvaliteten som skiljer - de juvenila fjädrarna har glesare fan.
|