Status i Skåne
Årlig i varierande antal (5-40 ex) under senhöst och vinter.

Bestämning
Att separera snösiska från gråsiska kan vara en svår nöt att knäcka för fältornitologen. Variationen inom komplexet är mycket stor, och ett tiotal raser och subraser finns beskrivna. Genetiskt ligger alla taxa mycket nära varandra, så nära att det kan finnas anledning att ifrågasätta snösiskans status som egen art (se Ottvall R, Bensch S, Walinder G & Lifjeld JT (2002), No evidence of genetic differentiation between Lesser Redpolls Carduelis flammea cabaret and Common Redpolls Carduelis f. flammea, Avian Science 2: 237-244). Dock saknas säkert dokumenterade fynd av hybrider mellan snö- och gråsiska (om sådana existerar går de knappast att bestämma i fält).

Medan gamla hanar snösiska ofta är lättbestämda kan ungfåglar, speciellt honor, vara omöjliga att separera från gråsiskor av rasen flammea till och med i handen. De två överlägset viktigaste fältkaraktärerna att notera på både hane och hona snösiska i alla åldrar är en ostreckad vit övergump samt inga eller endast ett fåtal tunna spolstreck på undre stjärttäckarna. Den sistnämnda karaktären kan vara svårbedömd eftersom stjärttäckarna ibland ligger så att eventuella spolstreck inte syns. Troligen kan unga honor snösiska sällsynt uppvisa en helt streckad övergump. Sådana individer bör dock inte bestämmas i fält.

Ofta anges både ålder och kön på snösiskeblanketter, till skillnad från när det gäller många andra arter. Detta är lite förvånande eftersom köns- och åldersbestämning är vansklig i fält. Har en fågel rosa inslag på bröstet är det en hane. Mycket ljusa fåglar med utbredd rosa ton på bröstet kan säkert bestämmas till gamla hanar. Unga hanar har däremot ofta bara ett fåtal rosa fjädrar, som kan ligga dolda. De kan då inte separeras från honor i fält. Det går ibland att bedöma åldern på fåglar i fält - ungfåglars stjärtpennor är mer spetsiga än adulta fåglars, som är mer klubbformade. Men det är inte ovanligt att ungfåglar byter enstaka pennor eller ibland hela stjärten under hösten, och man är då hänvisad till svårupptäckta ruggningsgränser i vingen. Dessutom är skillnaderna små, och en viss erfarenhet av fåglar i handen är nödvändig. För observatörer som inte har sett en gammal hane och är osäkra på ovannämnda ålders- och könskaraktärer går det utmärkt att rapportera fågeln som "honfärgad"!

För den som vill veta mer om grå/snösiskekomplexet rekommenderas varmt Jukka Väyrynens uttömmande sisksida: http://web.telia.com/~u15702215/.

1k hona snösiska, Falsterbo fyr 2 november 2004. En förhållandevis ljus och typisk individ. Notera mycket liten näbb, fluffig fjäderdräkt med vit grundfärg och ett helt ostreckat parti på övergumpen. Den svagt varma "curryfärgen" i ansiktet är en ytterligare en karaktär för ung snösiska. Stjärtpennorna är på denna individ inte bytta, och således juvenila - spetsiga och lite slitna (naggade i topparna). Någon ruggningsgräns i vingen går inte att se på den här bilden. Foto: © Tommy Holmgren

Policy för bedömning av sträckande fåglar
På grund av svårigheten att separera vissa snösiskor från gråsiskor har Rrk en mycket restriktiv policy när det gäller publicering av sträckande fåglar. Huruvida en vitlysande övergump verkligen är ostreckad går i princip inte att se på en flygande fågel.

Tillbaka till Bestämning