Bestämning Under 2004-2007 har det uppehållit sig två yngre kejsarörnar periodvis
i landskapet och gett fina möjligheter till studier av ålderskaraktärer. Det
kan därför passa att påpeka att det finns en del oklarheter avseende
kejsarörnens dräktutveckling i litteraturen. I både Clark W S (1999), A
Field Guide to the Raptors of Europe, the Middle East and North Africa,
Oxford University Press, Oxford, och Ferguson-Lees J & Christie D A (2001), Raptors
of the World, Christopher Helm, London, är den ungfågelslika tredje
dräkten förbisedd. Den här dräkten bärs av 3k-fåglar under hösten och
4k-fåglar under våren. Den är fortfarande i huvudsak ljust sandfärgad, och
skiljer sig från tidigare dräkter främst när det gäller ruggningen.
Den mest detaljerade genomgången av
kejsarörnens dräktutveckling är troligen Forsman D (2005), Eastern
Imperial Eagle plumages, Alula 11 (4): 146-152. En bra allmän genomgång av
örnars ruggning är Ullman M (2002), Aquila-örnar. Åldersbestämning med
hjälp av ruggning, Vår fågelvärld 61 (5):14-21.
Nedan följer en kortfattad genomgång av ruggningsförloppet hos de två yngre
kejsarörnar som har besökt Sverige sedan 2003.
En 2k-fågel upptäcktes på Öland i oktober
2003. Den dök upp i Skåne som 3k-fågel i mars 2004. På följande bild ses
på högervingen ett typiskt ruggningsmönster för en 2k-fågel:
Bortsett från två ströobsar var fågeln
försvunnen under sommarhalvåret 2005, men upptäcktes igen i Sydvästskåne i
mitten av oktober. Den hade då återupptagit vingpenneruggningen.
Fågeln sågs i Skåne åtminstone
fram till 18 februari 2007, då inne på sitt femte kalenderår. Från mars finns
det rapporter om 3k+ kejsarörn från Småland och Västergötland, som mycket väl
kan avse samma fågel. Den 29 april dök den så plötsligt upp i Norrbotten.
Mellan 23 maj och 5 juni finns rapporter om en 3k+ kejsarörn från Öland, och
från september finns det rapporter från Skåne och Småland. Huruvida dessa avser
5k-fågeln är svårt att säga, men man kan kanske misstänka att den är inblandad
åtminstone delvis. 3 oktober 2007 kunde den fotodokumenteras ordentligt igen, nu
under ett sträckförsök i Falsterbo.
Det tycks vara vanligt att stora
rovfåglar när de blir äldre frångår det strikta ruggningsschema som innebär att
en ny ruggningsvåg startar med den innersta handpennan varje sommar, vilket den
här fågeln visar. Likaså skiljer sig ruggningen ibland lite mellan vingarna. Det
antas att ett av syftena med ruggningssekvensen serieruggning eller "flervågsruggning"
är att den efterhand medger allt tätare byten av handpennor. Under sin första
sommar (2004) bytte den här fågeln fyra handpennor, under den andra (2005) bytte
den tio, under den tredje (2006) bytte den troligen tio, och under den fjärde
(2007) har den bytt mellan sex och åtta.
Fågeln illustrerar tydligt hur långsam
dräktutvecklingen är hos stora örnar - den hade fortfarande efter drygt fyra år juvenila pennor kvar, och
var som helhet lik en
ungfågel. Det är hur som helst roligt att den tycker om att turnera runt i
Sverige, och det är definitivt en värdig arvinge efter Kaiser Franz som troget
sträckte ut i Falsterbo många höstar mellan 1986 och 1992.
