En svinig söndag.

Söndag 29 november hölls ett seminarium om "Vildsvinens expansion" på bibliotekets hörsal i Ängelholm. Seminariet arrangerades av Studiefrämjandets Leif Dehlin. Medverkande var Henrik Barnekow, Svenska Jägarförbundet och Anders Wirdheim, SOF. Undertecknad var moderator.

Fakta om vildsvinen.
Henrik Barnekow gav en fyllig redogörelse om vildsvinens liv och leverne. Man har beräknat att det f.n. finns ca 150 000 vildsvin i Sverige. De är spridda upp till en linje Värmland-Gästrikland. Stammen är stadd i snabb ökning. Vildsvinen är flockdjur och lever i matriarkat, dvs. flocken leds av en gammal sugga. Gamla galtar lever dock ensamma och besöker bara flocken under brunsttiden, som i allmänhet infaller under november-december. Gammelsuggan ser till att bara hon och kanske någon större gylta blir betäckta. De unga galtarna stöts bort ur flocken när de blir könsmogna, vilket minskar risken för inavel. Bortstötta unggaltar lever i "ungdomsgäng" och kan ställa till mycket elände i t.ex. trädgårdar, eftersom dom är ganska oförsiktiga.
Suggan går dräktig tre månader, tre veckor och tre dagar (liksom tamsvin) och de flesta kultingarna föds alltså på våren. Suggan får 6-8 smågrisar per kull och kanske föder 3 kullar på 2 år. Så kan hon hålla på i 10-12 år om hon får leva.
Ibland händer det att en jägare skjuter ledarsuggan. Då kan förödelsen på grödor bli än värre, eftersom den villrådiga flocken blir kvar i området. Dessutom blir yngre suggor betäckta och förökningen därmed mera ohämmad och dessutom utspridd över hela året. Hade jägaren istället nedlagt en yngre gris, hade gammelsuggan med sin erfarenhet sett till att förpassa flocken långt bort till säkrare marker.
Det senaste jaktåret sköts det ca 50 000 vildsvin i Sverige varav 10 000 i Skåne men det är alltså inte tillräckligt för att hejda ökningen.

Vildsvinssugga med smågrisar. Foto: Kristian Gärdsborn.

Hur påverkas fågelfaunan av den otroligt snabba ökningen av vildsvinsstammen?
När det det gäller vildsvin och fåglar är kunskapsläget mycket begränsat. De i stort sett enda vetenskapliga undersökningar, som gjorts beträffande vildsvinens inverkan på ekosystemet, kommer från södra USA, där vildsvin från Europa hade inplanterats. Detta redovisades av en ung ekolog från Lund och han visste inte om resultaten från USA är överförbara till svenska förhållanden. Den amerikanska undersökningen kom fram till att vildsvinen inte hade någon mätbar negativ inverkan på markhäckande fåglar, ödlor, insekter eller däggdjur. Man får hoppas att detta även gäller för Skåne! Vildsvinen lever till 90-95 % på vegetabilier, men när tillfälle bjuds är dom allätare och kan snaska i sig alltifrån djurkadaver till fågelägg.

Anders Wirdheim berättade att ornitologer, tack vare den halländska Atlasinventeringen, under senare år gått i många marker som fågelskådare normalt inte besöker. Det han reagerat mest över är den på sina ställen intensiva utfodringen av vildsvin i skogarna. Att vräka ut gammalt bröd, småkakor och i allra värsta fall wienerflätor (i sin plastförpackning!) är helt oacceptabelt. Detta är SOF och Svenska Jägarförbundet helt överens om.
Det finns i huvudsak två sorters utfodring:
1. Åtelutfodring som sker för att kunna skjuta vildsvin vid utfodringsplatsen.
2. Utfodring för att ge svinen mat. Detta kan vara i syfte att locka in dem till jaktmarken eller för att hålla dem borta från odlingar.
På sina håll sker en våldsam överutfodring, ofta hos stora markägare. Vildsvinsjakt har blivit en affärsidé och grannarna runtomkring drabbas av uppbökade betesvallar etc.
Anders berättade om skogshönsen på ett skjutfält i Halland. Sedan vildsvinen kommit in i området var tjädern nästan helt försvunnen, medan däremot orrarna inte minskat. Tjädern häckar inne i skogen, medan orren häckar i öppna marker med små dungar. Dit ut går grisarna ogärna, vilket skulle kunna förklara skillnaden. Att bevisa detta samband är dock inte lätt.

Vildsvinsflock på odlad mark. Foto: Kristian Gärdsborn.

Den efterföljande frågestunden blev livlig med allt ifrån upprörda markägare som ville få bort svinen till naturlyriker som tyckte att allting skulle lösa sig i naturlig harmoni.
Vildsvinens enda predator i Sverige är människan. Det enda förslaget med knorr på som saknades, var att vi skulle sätta ut 1000 vargar i vildsvinens utbredningsområde. Det skulle ge varje varg 150 grisar! Den förslagsställaren hade tyvärr meddelat förhinder.

Som avrundning kan jag berätta att vildsvinen nu även fått fotfäste på Öland. En sportfiskare såg i våras elva vildsvin komma simmande i höjd med Blå Jungfrun och landstiga på Horns udde på norra Öland (Radio Kalmar). Helt otroligt!!!
Vidare har det setts vildsvin i Mittlandsskogen. Där misstänker man att grisarna fått skjuts över bron med hästtransport.
Bruna bönor och andra specialodlingar liksom orkidélökar kan skadas av en stor vildsvinsstam på Öland.

"Grymta månde grisarna om de visste hur den gamle galten led!" (Ragnar Lodbrok)
/Anders Linus Larsson