106. Stenshuvud

Själva Stenshuvud består av frodig lövskog med inslag av en del öppnare ytor på höjderna. Söder därom utbreder sig en torr sandhed med rikligt inslag av buskar. Sammantaget ger detta ett vackert och inbjudande, nästan lite sydeuropeiskt intryck, som lockar både fåglar och fågelskådare. Vår och försommar när fågelkören är som intensivast är området som intressantast, men det finns förutsättningar för givande besök även under hösten.

Fåglar
Häckfåglar: göktyta, fältpiplärka, gransångare, sommargylling, stenknäck och rosenfink. Vår: Under framför allt maj månad rastar gott om småfåglar. Förmodligen är Stenshuvud en av de absolut bästa rastlokalerna i östra Skåne, även om fåglarna lätt "försvinner" i den bitvis täta vegetation. Den kan löna sig att leta efter mindre flugsnappare. Ibland noteras bra sträck av prutgås. Höst: Sydsträckande sjöfåglar kan observeras hela hösten, även om antalen ofta är lägre jämfört med vad lokalerna längre söderut kan prestera. Området besöks relativt sällan av skådare under hösten, men är säkert bra för rastande småfåglar även under denna årstid. Vinter: Under år när det är gott om bokollon ansamlas flockar med bergfink och ringduva. Tillfälligt: härfågel, alpjärnsparv, svarthakad buskskvätta, vitstrupig näktergal och lundsångare. Alpjärnsparven upptäcktes vid eftersökningar av den vitstrupiga näktergalen!

Vägbeskrivning
Stenshuvuds nationalpark nås lättast genom att följa skyltar från väg 9, strax söder om Kivik. Vägen slutar vid nationalparkens parkering. En mindre parkeringsavgift tas ut om man anländer efter kl. 08.00. Vid den stora parkeringen ligger ett naturum och en mindre servering, båda är öppna under sommarhalvåret och vissa större helger. Här finns också telefon, toaletter, kartor över området m.m. Från naturummet utgår flera vandringsleder som gör det enkelt att ta sig fram i området.

Skådartips
Hela området är intressant. Under dagar med många rastande småfåglar rekommenderas framför allt trädridån längs med havet, sydost om själva "huvudet". Denna kan med fördel följas till nationalparkens södra gräns. Likaså rekommenderas de trädlösa topparna på "huvudet" samt buskmarkerna i söder, som utgör fina marker för bl.a. buskskvättor och törnskator. Fältpiplärka brukar hålla till på de torra, öppna markerna söder om "huvudet", nära havet.

För att uppnå bäst utbyte av en dag i maj eller juni bör man dock förlägga gryningen till skogen, för att lyssna på den intensiva fågelkören som ibland innehåller udda inslag.