Nya Almentornet invigt!

 

Invigningsklippte gjorde i turordning nerifrån och upp i tornet markägaren Carl von Friesendorff, representanter för Region Skåne, Lunds kommun och SkOF.
Lunds kommun bjöd på kaffe och tårta för tillfället påpassligt dekorerad med alm och oidentifierbar and.
Paul Eric Jönsson presenterade projektet och berättade om sjöns historia (se nedan!).

 

 

KRANKESJÖN OCH ALMEN

 

En fågellokal av internationell betydelse

Krankesjön är en av landets finaste fågelsjöar och är sedan länge ryktbar i vida ornitologiska kretsar. Sjön har också numera välförtjänt status som internationellt viktigt våtmarksområde, s.k. CW-, eller Ramsarområde, och särskilt skyddsområde enligt EU:s fågeldirektiv. Sjön och dess omgivningar föreslås också ingå i EU:s naturvårdsnätverk, Natura 2000. Krankesjön har länge varit föreslaget som naturreservat.

 

Sjösänkningen satte fart på fågellivet

Ursprungligen var Krankesjön en ganska näringsfattig sjö med vegetationslösa stränder och ett sannolikt ganska magert fågelliv. Utvecklingen mot en rik fågelsjö började paradoxalt nog när sjön sänktes i olika omgångar under 1800-talet. Den senaste sänkningen ägde rum 7 892. För att torrlägga den lilla Silvåkrasjön, söder on: Silvåkra by, var man tvungen att också sänka Krankesjöns yta och ett nytt, djupare utlopp (dart s.k. Ålabäcken) grävdes från sjöns norra sida ned mot Kävlingeån. Sänkningen med en dryg halvmeter medförde att sjöns stränder började växa igen med vass, kaveldun och andra vattenväxter. Så småningom kunde även smärre träd och buskar etablera sig på de torrlagda stränderna. Det lägre vattenståndet och den rika vegetationen innebar att många våtmarksfåglar plötsligt fick rik tillgång på föda och skydd. Ander, knölsvan, doppingar, sothöns och skrattmåsar blev snabbt bofasta i sjön och under vår och höstflyttningen började stora mängder under och gäss rasta i sjön.

 

Igenväxning har förändrat fågelfaunan

Fram till mitten av 1900‑talet hölls Krankesjöns stränder öppna med hjälp av slåtter och betesdjur. De fuktiga, öppna gräs- och starrmaderna var hemvist för vadarfåglar som ex. tofsvipa, kärrsnäppa, brushane, större strandpipare, rödbena och enkelbeckasin. Den vita storken som häckade med flera par i trakten sökte ofta föda på strandängarna. När hävden upphörde på 1950‑talet accelererade igenväxningen och större delen av sjön är nu kantad med sumpskog av al, björk och sälg. Vadarna och storken försvann men andra fågelarter har gynnats av igenväxningen och etablerat goda bestånd i och omkring sjön, t.ex., rördrom, rörsångare, gräshoppsångare, sävsparv, skäggmes, pungmes och sommargylling.

 

Krankesjön - ett dynamiskt ekosystem

Krankesjön, liksom flera andra grunda slättsjöar, uppvisar ofta kraftiga svängningar i numerären av olika sjöfåglar. Från perioder med stora mängder växtätande sjöfåglar, ex. simänder, svanar och sothöns, förändras sjön så att det ibland bara funnits enstaka fiskätare som skäggdopping och skarv. Undersökningar gjorda av lundalimnologer, har visat att detta sannolikt beror på förändringar i sjöns jämvikt mellan näringsämnen, växtplankton och undervattensväxter. Interaktioner med zooplankton och fisk kan också förekomma.

 

Skrattmåsen - karaktärsfågel som försvann

Den fågel som oftast förknippas med rika fågelsjöar, skrattmåsen, saknas tyvärr i Krankesjön. Från att ha dominerat sjöns fågelliv sedan mitten av 1800-talet, försvann arten plötsligt i början av 1980-talet. Så sent som 1974 fanns minst 2600 par i en koloni i den SÖ delen av sjön, men 1979 hade beståndet halverats och nästan inga ungar producerades åren 1978-80. Sedan dess har bara mindre antal försökt häcka i Krankesjön. Orsakerna till skrattmåsens försvinnande är fortfarande inte klarlagda, men arten har gått kraftigt tillbaka i hela Sverige de senaste 25 åren. Förändringar i jordbruket (minskad födotillgång), minkens spridning (ökad predation) och försämrade förhållanden på många häckplatser (ex. igenväxning av häckningsöar) är dock några troliga orsak

 

Almen - ett träd som blev en plats

"Almen" kallas numera den öppna strandängen vid SV stranden av Krankesjön där det nya fågeltornet är beläget. Namnet har platsen fått pga. den stora alm som i början av 1900‑talet växte här i ensamt majestät. Den kände ornitologen Per-Olof Swanberg beskriver platsen i sin klassiska bok "Krankesjön - ett fåglarnas paradis" från 1931:

 

..Där ängsmarken smalnar av igen, och tallbacken böjer av från stranden, står ett resligt träd, en alm. Den är med sin kronas mäktiga välvning synlig över hela sjön och har för mången varit ett gott sjömärke. Den är Krankesjöns vårdträd. Dess stam har givit oss lä för hårda vinterstormar, dess krona givit skugga undan brännande sommarsol och skydd mot forsande höstregn. Den har alltid varit viktig för noggrann lokalisering av en mängd fynd och den kommer att gå igen så många gånger i det följande, att jag hädanefter ger den rätt och slätt egennamnet Almen. "

Den ursprungliga Almen har sedan länge fallit för stormarna, men rotskott från samma individ har skjutit fart och flera nya "Almar" kan idag beskådas i den nyligen restaurerade beteshagen.

 

Första fågeltornet byggdes 1974

På initiativ av Skånes Ornitologiska Förening (SkOF), byggdes det första fågeltornet vid Almen vintern 1974-75, med benäget bistånd av Armerad Betong AB, P7 och Silvåkra gård. Invigningen ägde rum den 16 april 1975. Året innan hade ett mindre torn också uppförts på försvarets mark vid Silvåkra, vid sjöns östra strand. Detta ersattes 1993 av det nya s.k. Silvåkratornet.

Almentornet blev snabbt ett populärt utflyktsmål for fågelskådare och andra naturälskare och har tjänat sina syften väl under de gångna 25 åren. Efterhand har dock behovet av ett nytt, stabilare och större torn blivit uppenbart. Den uppväxande strandskogen kom också att så småningom skymma alltmer av utsikten från det gamla Almentornet, varför en nyplacering också blev nödvändig.

Region, kommun och markägare i samverkan

Under åren 1998-2000 har Lunds kommun, i samverkan med Silvåkra gård, Fortifikationsverket och Revinge garnison, genomfört omfattande landskapsvårdande åtgärder vid Krankesjön och på Revingefältet. Bl.a. har ytterligare ca 15 ha strandäng restaurerats på västra sidan av sjön och vid Almen. Dessutom har ett tiotal småvatten anlagts för att gynna de utrotningshotade groddjuren lökgroda och stinkpadda.

Det nya Almentornet har tillkommit i samverkan mellan Lunds kommun (Tekniska förvaltningen, Park & Naturkontoret och Kommunstyrelsens miljöutskott), Region Skåne (Miljö och naturvårdsnämnden) och Silvåkra gård (Carl von Friesendorff. Totalt har tornet kostat ca 200 000 kr, varav kommunen och Region Skåne finansierat vardera 50%.

Krankesjön är utan tvekan en av de finaste juvelerna i den skånska naturen. Som sådan kräver dock sjön en långsiktig planering för att säkerställa naturvärdena, samtidigt sent dessa görs tillgängliga for allmänheten. En försiktigt utbyggd "infrastruktur" för det rörliga friluftslivet kring sjön bör därför vara ett såväl regionalt som kommunalt och lokalt intresse.

 

Paul Eric Jönsson 2000-09-29